tisdag 2 januari 2018

Ett besök på Vasas dyraste café.

En tid sedan slog jag på stort och besökte Vasas dyraste café. Det var en så speciell upplevelse att det är värt att skriva en recension om.

Till det här cafét är det bäst att boka bord på förhand, för att garanterat få service. Det går bra att dyka upp utan att boka oxå, men då finns det risk för väntetid. Då man kom till stället kom det ut personal i uniform som tog hand om bilen och körde bort den, så man inte behövde parkera själv.

Väl inne var inredningen rätt medioker, för ett så dyrt ställe. Det var några begagnade köksbord + stolar. Jag skulle bedöma att inredningen är i någon slags postmodernistisk stil, med starka inslag av funktionalism. Det är ett mycket luddigt koncept, som jag inte kan greppa.

Menyn var rätt enkel, den bestod av en kaffeautomat med självservering och en låda havrekex. Det är ju bra att menyn är enkel, så behöver man inte ha beslutsångest. Kaffet smakade batterisyra, och luktade ungefär som insidan av mina arbetshandskar efter en dags skogsarbete. Det var på gränsen till odrickbart. Som litteratur fanns gamla utgåvor av Tekniikan maailma och andra liknande trendiga tidskrifter. I bakgrunden skrålade Whitney Houston. Det kändes bra. Jag tycker faktiskt i smyg om hennes musik ibland. Tyvärr visade det sig vara Radio Nova, så följande låt var någon slags modern in-hemsk popmusik. Sånt gillar jag inte, inte ens i smyg.

Då man var klar kom personalen och körde fram bilen, så det var bara att hoppa in och åka sin väg. Personalen var artig och önskade mig välkommen igen nästa år.

Slutsatsen av detta var att servicen i allmänhet var mycket bra, men inredningen och trivseln finns det mycket att förbättra på. Om någon ändå vill besöka stället, så heter det K1 Katsastus och finns intill Neste på Sjukhemsgatan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar