måndag 1 januari 2018

Jag har varit på reservövning.

Jag har just varit på repetitionsövning. Det var kul att få se armén igen, jag har alltid trivts bra där. Som vanligt i det militära är det en brokig samling av folk man har att göra med.

Då jag kom in i stugan och hade spökat ut mig i dräkten som påminner om gurksallad och klistrat Citroën-märket >> på mig, tänkte jag börja småprata med två andra som satt där. Jag konstaterade till min fasa att jag förstod ingenting av vad de babblade om. Antingen talade de någon obegriplig finsk dialekt, eller så hade jag blivit akut korkad och lämnat hjärnan utanför kasernområdet. Det visade sig strax att de var hälften italienare, och pratade det med varandra, så det var inte värre än så.

En annan person började berätta om nätdejting. Han förklarade att Tinder-appen är fantastisk, för en kompis till honom hade varit på Tinder-dejt till Karis ett tag sen och det hade varit ett riktigt kalas. Han hade kommit hem till tjejen, så fick han en kopp kaffe och sen hade de haft pyjamasparty och hoppat i hennes säng resten av kvällen. "Jag trycker like på alla, med det här utseendet har jag inte råd att vara kräsen, förstår du", fortsatte han.

Där ser man. Om det är något jag älskar är det kaffe, och finns det en app som kan få andra att bjuda på gratis kaffe är det ju helt ultimat, bättre än ABC:s och Shells erbjudanden. Undrar om det finns nån app bjuder på Netflix också?

I matsalen blir alla lika behandlade. Vi kom en gång 10 minuter innan kvällsmålet började serveras och fick vänligt men bestämt höra att vi väntar utomhus tills serveringen börjar. Då hände det. Stor del av oss blev akut kissnödiga och gick in till herrarnas i matsalen. Det tog ca 10 minuter innan alla var klara, och naturligtvis måste vi vänta på varandra. Pelisilmä, kallas det.

En stackare glömde att ta av mössan i matsalen, och fick några svavelosande ord upp i anskiktet av en arg köksa. Efteråt sa hon "Du får ursäkta mig, men jag är just nu i menopausen. Du blir nog likadan då du kommer dit du med, då förstår du" och skrattade. Vi är ju killar med humor, så vi skrattade vi med. I den här firman får man tåla ett och annat, även som reservist.

De som varit i armén vet att det finns alltid minst en person per stuga som har total oordning i sitt skåp och har stora problem med att hitta sina persedlar. Även den här gången fanns det. Då han frågade varför alla hans kläder bara försvinner hela tiden, blev svaret det vanliga. "De är ju kamouflagefärgade, de SKA vara svåra att se och hitta." På beväringstiden kunde man ännu hjälpa varandra, men bland cyniska reservister finns inget som helst utrymme för sympatier.

Utrustningen var ganska likadan som förut. Det vanliga att alla kläder och saker drar åt sig vatten och suger i sig av det, stämde fortfarande. Det gäller allt utom handduken, som är gjord av något avstötande material som inte suger i sig vatten över huvudtaget. Att använda handduken känns som att torka sig med 40:ans sandpapper. Det lär vara en ny egenskap som tillkommit på senare år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar