onsdag 3 januari 2018

På inredningsaffär med min kompis Sixten.

Idag jagade jag en födelsedagspresent åt en släkting. Dum som jag var gick jag till en inredningsaffär och kollade runt. Det finns få ställen jag känner mig så felplacerad på som i en inredningsaffär. Faktum är att jag hellre skulle genomgå en helkroppsdissektion av utomjordingar från yttre rymden. Men nu var jag ändå här. 

Jag verkar vara i gott sällskap, för här finns åtminstone en herre till som ser felplacerad ut. Ca 55 år, stort grått skägg, gul reflexjacka, läsglasögon och en Alko-kasse dinglandes på handleden. Han ser ut att heta Sixten. Av ansiktsuttrycket att döma ser han ut som om han bara väntar på att en bomb ska slå ner så det blir ett slut på helvetet. Undrar vad han gör här? Och vad han jobbar med? Kanske han kör bulldozer? Eller så skriver han om kärlek i tidningar för tonåringar? Kamratposten, EOS, Min häst och vad de nu heter. ”30 sätt att skriva fråga chans-lappar på" hette hans senaste artikel. Nu kom åtminstone en fru och tog med honom till hemmets lugna vrå och kassen med helgsprit.

Bland salladsbestick som ser ut som tortyrredskap, kaffekoppar som det står "Te" på, underligt utformade pepparkvarnar och en säng som är så fylld med täcken och kuddar att man inte skulle rymmas att sova i den, konstaterar jag att det här går inget vidare. Jag ska följa Sixtens linje och besöka Alko i stället.

Väl ute kunde jag inte undgå att se att det hade öppnat ett gym i Pohjola-huset, just i korsningen med Teräsgränden. Eftersom det var en tidigare affärslokal med skyltfönster, hade alla förbipasserande full insyn till löpbanden och sakerna. Löpbanden var t.o.m. vända mot gatan, så det såg ut som någon slags uppvisning. Vem vill träna inför offentlig beskådan? Jag stod och tittade som ett frågetecken en stund på två herrar som skuttade runt på löpband - efter en stund blev de märkbart irriterade. Aldrig någonsin har jag sett levande folk stå i skyltfönster förut. Eller jo, det har jag. I Amsterdam. Men det var i ett helt annat syfte.

Jag fick det här veckoslutet höra en ny vinklassifikation. Om det finns bild av vingården på flaskans etikett, ska man ta den som har flest fönster på byggnaden. Ju fler fönster, desto bättre har det gått för vingården, och därmed är det ett bättre vin oxå. Efter att ha räknat fönster en stund bestämde jag mig för en Crianza från 2014 med över 30 fönster. Den blir säkert bra att ta med till morgonkvällens julfest.

1 kommentar: