onsdag 3 januari 2018

Ett besök vid porten till domedagen.

Jag står i mörkret och snön utanför en lång och motbjudande byggnad, och funderar på om jag ska åka hem eller ta till mig mod och gå in. Jag besluter mig för att gå in, eftersom jag här om dagen fick en lapp i postlådan där det stod att jag ska komma hit. I den här byggnaden ska jag hitta det jag behöver. Då jag gått in stängs den stora dörren bakom mig, och den går inte att öppna mer. Jag måste hitta en annan väg ut.

Inne i den långa och smala byggnaden är det spöklikt tyst. Några maskiner surrar, och man kan höra några lågmälda röster. Ett flertal människor finns inne i byggnaden. De flesta irrar runt och är tyngda av sina bördor. Vissa skjuter bördorna framför sig. Vissa pratar försiktigt med varandra. Flera av rösterna är på främmande språk, som jag inte förstår eller klarar av att kommunicera med. Jag känner mig dum och enkel. Plötsligt hörs en hög monoton röst i en högtalare. Rösten ber om hjälp, två gånger.

Även jag blir som de andra. Jag börjar försiktigt titta runt mig. Det övergår snart i att irra runt och det blir alltmer påfrestande, både fysiskt och psykiskt. Det finns massor av intressanta saker här, och jag tar åt mig en del av dem, men det är svårt att hitta det man behöver. Det råder kaos och oreda. Ett barn skriker högt och skär genom tystnaden. Efter att ha gått runt i hela byggnaden minst 5 varv och sökt det jag behöver känner jag att det här klarar jag inte av mer. Bördan börjar bli för tung, armarna är trötta och jag vill hem. Plötsligt hörs den där höga monotona rösten igen, som skär genom märg och ben. Den här gången uppmanar den folk att gå till ett ställe.

Jag lyder rösten som en robot, utan att ens tänka på det - snabbt går jag dit och hamnar först i en kö. Flera personer rusar in bakom mig. Det är kön ut härifrån. Man vill ut härifrån, men nästan alla måste betala för att få gå ut. Jag betalar snällt, och går mot utgången.

LIDL - kiitos käynnistä, är det sista jag ser innan jag är ute och kan åka hem igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar