onsdag 3 januari 2018

Socialantropologi på krogen.

En tid sen var jag ut på krogen. Som vanligt då jag är ut bland folk ägnar jag mig en hel del åt socialantropologi, dvs. att studera folk och hur de beter sig. Här är några exempel på krogfolk:

Statyerna: Ni vet, de där typerna som bara står stilla, lutandes mot bardisken eller nån vägg. De kan stå så i flera timmar. Enda rörelse man kan se ibland är då ölstopet lyfts upp mot munnen. De stirrar rakt ut i tomma intet och blickarna är ihåliga som emmentalerost. Proffsen kan ibland t.o.m. sova i den här ställningen.

Fylltrattarna: Högljudda medelålders män. Den här tiden på året är det oftast oerfarna julfesttyper som satsar allt på den årliga julfesten (och då blir det en rejäl snedfylla). Orsakar kaos, upplopp och irritation där de drar fram. Brukar inte alltför sällan sluta med en knuff ut genom dörren av behörig personal eller en enkelbiljett till avgiftningen.

Mafiosogänget: Här är enbart de tuffaste killarna. Svarta byxor, metallgrå skjorta och en liten vältrimmad mustasch. Allvarliga som begravningsentreprenörer, rör knappt en min, håller alltid ihop och sitter ofta i ett hörn för sig själva.

De fosterländska: Jussipaita eller Kiitos 1939-1945.

De sportiga: Mjukisbyxor och Nike-tröja. Dessa rusade hit raka vägen från gymet.

Mobilgänget: Sitter hela tiden i något hörn och stirrar på sina mobiltelefoner. Samarbetar med Mafiosogänget. Vad kommer de ut för ens, vill man sitta och spela Wordfeud kan man väl lika bra göra det hemma?

De underliga: Kostym med konstig färg, byxor uppvikta till vaderna, vita träningsskor, truckerkeps och en grön drink i handen som ser ut att kunna förgifta ett helt dansgolv.

Karaokefolket: Här finns många som sjunger riktigt bra, men alltefter vad kvällen lider finns det folk som brukar hitta sångrösten i bottnen på det trettonde ölstopet. De känner sig som självaste Robbie Williams då de står och vrålar till Coldplay, fast det de facto låter likt en skadeskjuten kråka som använder vinkelslip eller motorsåg. Att filma dessa kan vara bra utpressningsmaterial.

Musiken var för övrigt precis i min smak. Artister som Sash, Paradisio, Daze och Leila K från det gyllene 90-talet frambringar gåshud och minnen av bärbara CD-spelare. Där står nån tönt med röda byxor och dansar lika smidigt som en höftledsopererad sengångare. Vänta nu förresten, det är ju jag själv. Väggen är en enda stor spegel, tur man inte försökte gå in dit åtminstone.

Då man åker taxi hem brukar jag leka nationalekonom och fråga chaffisen om nivån på taxi-indexet. Taxi-indexet räknar man fram genom att fråga chauffören om hur mycket folk som är ut och festar just nu, om det är mer än ifjol samma tid, och om det har ökat/minskat de senaste månaderna. Med dessa frågor får man en bra bild av konjunkturläget. Enligt chaffisen igår (rättelse: tidigare idag) är det ungefär på samma nivå som ifjol den här tiden. Så mycket krogar som det börjar finnas här, är det väl en bra sak.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar